Så hade den alltså kommit, sista skådardagen på Öland. När klockan ringde vid 04:00 kändes både ett litet vemod men samtidigt en längtan hem, till käre maken som jag saknat alldeles förskräckligt. Har en liten inre förhoppning att han en dag vill följa med på en skådarhelg.
Väldigt händelselöst längs kustlinjen i morse, nästan helt vindstilla vilket märktes då nästan inga fåglar ”blåstes” in. Antalet skådare var anmärkningsvärt mindre än morgonen innan, hade alla dragit på blåtrasten på Hallands väderö?
En Stormlom drog förbi och gav mig ett kryss och Magnus fick in sitt andra kryss då en riktig raritet plötsligt drog över oss ut mot havet nämligen en Biätare. Några observanta hade dock snappat upp dess läte och ropat ut dess ankomst, men tyvärr var jag inte en av dem som hann fånga upp och se den oerhört vackra Biätaren.
Till slut gav vi upp, och bestämde oss för att åka en sista sväng ut mot Norra lunden för att ge Halsbandsflugsnapparen en sista chans att visa sig för oss. Det var Magnus som hörde den, och vid ett träd, nära holk 139, såg vi den plötsligt och jag kunde sätta mitt andra kryss för dagen, ett riktigt ”fet”-kryss = hört, sett och fotat!
Ett snabbt stopp i Beijershamn på vägen hem, som för mig utan tub verkade helt dött, eftersom de flesta fåglar låg längre ut än 1 km… dock fick jag några flygbilder på en Rödbena.
Sen påbörjades resan hem, min andra Ölandsvistelse som gett mig inte mindre än totalt 32 kryss.
Halsbandsflugsnappare
Rödbena
Rödbena