Turids Fotoblogg

En tur till Tranås för att hälsa på min käraste syster yster gav mig också möjlighet att få träffa på en synnerligen vacker fågel, nämligen storlommen. Ett par som simmade i en liten vik i sjön Sommen gav mig några fina bilder trots att dom inte kom jättenära.

Storlom

Storlom

Tidigt i morse på min fotopromenad hörde jag enkelbeckasinens sång, tick-a tick-a tick-a… (ja jag vet, inte mycket till sång inte)

Jag spanade runt i hagen där jag gick och tack vare att jag för bara några veckor sedan lärt mig att denna vadare gillar höga höjder så började jag spana över grantopparna och minsann på högsta toppen i dungen såg jag den. Jag smög så nära jag kunde men det var en duktigt hög gran så någon närbild blev det då rakt inte, men helt klart godkänt med mina mått mätt. Festligt att denna vadare med sina långa spretiga ”vadar-tår” ens kommer på tanken att parkera högt högt uppe i toppen på en gran på mjuka granskott.

Helt plötsligt kom det en stare och parkerade sig på toppen bredvid och så satt dom båda två där och spanade ut över hagarna..

Mötte också en dubbeltrast som satte sig lite fint en stund.

Enkelbeckasin i grantopp

Enkelbeckasin o stare ”hänger” i en grantopp

Dubbeltrast

Jag hörde den förhatliga dunsen mot fönstret och sprang ut, rädd att ännu en fågel mött döden mot vårt uterumsfönster… jag kikade runt och plötsligt såg jag den lilla blåmesen som i fallet ramlat in i det yviga spretiga gräset, insnärjd kom den inte loss. Jag tog den i handen medan jag rev sönder det som hade snärjt fast honom. Jag öppnade upp handen så han skulle kunna flyga iväg men han satt kvar, jag satte fingret framför och han klev upp och där satt han minst fem minuter. Plötsligt kom jag på att jag ju kunde använda mobilen och filma den lilla krabaten, resultatet ser ni nedan. Tyvärr kom det ett flygplan som gjorde honom nervös och som till sist fick honom att flyga sin väg.. men en liten liten stund kände jag mig som Snövit som är vän med alla vilda djur. 🙂

Denna helg hade jag lovat mig själv att vika åt ogräsrensning, det gick så där kan jag sammanfatta så här i efterhand. På lördagsmorgonen då min granne Karin sms:ade på morgonen och skrev, ”märklig duva på gården .. ”så kastade jag mig iväg på cykel för att möta upp och hon visade mig bilden som hon hade lyckats ta… en turturduva! Turturduva har jag bara sett en gång tidigare och det var på Öland så bilden nedan är därifrån, men det var otvetydigt en turturduva som Karin hade fångat på bild. Ett livskryss för henne, roligt! Vi eftersökte den en stund men kunde inte finna den.

Men turturduvan gav mersmak så vi bestämde att träffas igen i morse för att gemensamt ge oss ut på en tur tillsammans, tänkte spana lite efter duvan och se om vi kunde hitta nåt annat intressant, ogräset finns garanterat kvar intalade jag mig själv! Jag gläder mig oerhört åt Karins sällskap, inte bara för att hon är en trevlig god granne utan även för att hon är duktig på fåglar och deras sång,  en ny värld öppnar sig när man får allt man hör översatt i olika fågelarter.

Jag fick inte mindre än 3 stycken X idag, det ena en skräntärna som födosökte i viken, det andra en vattenrall, ett kryss jag hade missat om jag varit ute själv, för inte hade jag en aning om att vattenrallen låter som en ilsken liten gris. Inte heller hade jag kunnat plocka ut sävsångare ur serenaden från vassen, där den tillsammans med rörsångare höll låda för fullt.

Jag kan inte fatta vår tur med våra nya grannar, jag har fått en fågelskådar-väninna, därtill är både Karin och hennes med make/sambo  väldigt trevliga och roliga att umgås med, vi är bara att gratulera!

Turturduva

Skräntärna

Skräntärna